Minnen från förr: Lillebror & Michael Jackson

Min 5 år yngre bror, Mujje, var ett stort fan av Michael Jackson när han var liten. Jag minns hur han dansade och sjöng till låtarna, för allt han var värd och med volymen på högsta nivån. Oftast i smyg, men ibland kunde han ge sig på en officiell show för familjen. På den tiden var det kassettbandspelare eller LP som gällde och lillebror hade givetvis båda. Thriller-videon kunde han se om och om och om igen på VHS, efter att kusinen(?) hade spelat in den till honom. Mujje hade stora planscher på MJ uppsatta på väggarna i sitt rum.

Vad det var vet jag inte, men någonstans på vägen hände det något. Jag minns en dag då jag kom in på Mujjes rum när han var i 7-8-9-årsåldern och såg att planschen bakom dörren (som alltså bara syntes när dörren till rummet var stängd) var full av hål. Pupillerna hade blivit till vita prickar, där gipsen trängde ut genom tapeten bakom planschen. Jag minns synen av den där planschen så väl.

Mujje hade alltså använt sin MJ-plansch som måltavla för sina pilar..?! Mamma blev måttligt imponerad när hon såg de hundratals hålen i väggen bakom planschen (som för övrigt hade laxrosa tapeter med ljusa fjärilar, det var mitt gamla rum).. Varför vet jag inte riktigt, men helt plötsligt tyckte Mujje att han hade vuxit ifrån(?!) Michael Jackson och ville inte kännas vid honom alls.

När jag tänker på Michael Jackson leder tankarna osökt således till lillebror och den glade, sprallige och underbare unge som han var då (nu är han lite äldre, lite allvarligare och har en något mörkare humor än då, men är fortfarande underbar). Det var en härlig tid. Lillebror var min och Systerysters favoritdocka. Och jag konstaterar ännu en gång att jag har haft världens bästa uppväxt med kärlek och glädje i överflöd.